malinmariatherese

Har försökt hålla efter i lägenheten, vilket har gjort att det sett åtminstone lite bättre ut här. Idag har jag städat på egen hand, diskat och plockat undan. Sen möblerade jag om lite. Tänkte att ni kunde få se hur det blev.



Här har vi min kombinerade mat- och skrivplats. Vid sidan av har vi mitt datorbord. Med små lägenheter får man inte vara så nogräknad med utrymmet.



Här har vi köket. Inser nu att det börjar bli dags att städa undan adventsljusstaken. Ska skrubba lite extra på spisen också. Det är alltid roligt.

Resten av lägenheten är lite för stökig fortfarande för att ni ska få se den (bokkartonger exakt överallt!), så ni får nöja er med den här titten så länge.

Imorgon kommer en redogörelse för mitt nya spel, som vi spelade för första gången igår. Ska försöka hitta någon ny att spela med så att jag kan få lite fler upplevelser att skriva om.

Tjing i lingonskogen så länge!

Nu har det varit ännu en dag där jag har haft fullt upp, känns det som. Imorse vaknade jag ganska tidigt, och bestämde mig för att gå i kyrkan. Det var första gången jag var i Sankt Göran-kyrkan, den var riktigt fin. Nåt som jag inte varit med om förut är att två präster hjälptes åt med gudstjänsten, den ena predikade och den andra tog hand om liturgin.
Predikan var fin, den handlade om de tre ord Jesus använder mest i bibeln - Var inte rädd. Något för mig att ta till mig, som är rädd för allt möjligt hela tiden.
Efteråt var det kyrkkaffe (kyrkte för mig) och sen köpte jag en sallad från subway utanför och drog mig hem och åt lunch.
Efter att ha varit hemma en stund insåg jag att jag behövde gå och handla. Klockan tre en söndag. Jag har tagit bättre beslut.
Ica var full av folk, men jag hittade ett par jeans för 149 kr (2 par byxor på mindre än en vecka!) och handlade fisk, kryddor, frukost, lite frukt, kött, grönsaker m.m. Jag har äntligen hittat frukost som jag trivs med - filmjölk med kanel och linfrön.
Kanske inte så jättemycket LCHF, men å andra sidan är det bättre än att inte äta frukost alls.

Hemma har jag packat in i frys och kylskåp, lagat mat, gjort fruktsallad, sett på film och försökt att slappna av. Igår var första lugna dagen sen i tisdags, så jag behöver lite lugn och ro nu.

Nu har jag både pengar och internet igen! Eftersom jag har internet på kontantkort så tar det slut varje månad, och då får bloggandet ligga nere tills jag har fått pengar igen, vilket ibland är lite försenat beroende på om min läkare skickar in sjukintyg till försörjningsstödet eller inte.

Annars är det full rulle i mitt liv. Jag har börjat skriva dagbok varje kväll, vilket gör att jag somnar lite lättare. Dessutom har jag börjat skriva på lite annat också, vilket var evigheter sen jag gjorde sist.
Just nu håller jag på med en novell som handlar om en by i Värmland och en population migrerande älgar. Jag har inte kommit så långt än, men det börjar arta sig.

Jag har umgåtts jättemycket med de andra i korridoren den här veckan. Det är då speciellt tre personer jag umgås med, två tjejer som båda heter Mikaela och sen med Camilla.
Igår var jag och Camilla och letade efter byxor åt mig. Hittade ett par på rea för 100 kr, de behöver tas in lite i midjan men annars var de helt okej. Ett helt vanligt par svarta byxor för det priset känns helt okej.

Dessutom försöker jag komma vidare med det vardagliga livet, hitta rutiner för disk och städning, och hitta ett sätt att komma vidare ut ur sjukskrivningen.

Saker som hjälper när man mår dåligt: musik, lugn och ro, sömn, en dator och böcker. Det är åtminstone saker som hjälper mig. Som tur är har jag haft tillgång till allt det i helgen, så jag mår bättre nu. Verkar dock som om all stress har lett till att jag fått magkatarr. Som tur är har jag yoghurt hemma, så det är vad jag har ätit idag. Imorgon blir det nog broccolisoppa. Det borde vara lagom snällt mot magen, så är den nog som vanligt sen. Hoppas jag i alla fall.
Jag behöver en mage som inte är i uppror, för det blir en ganska hektisk vecka.
Jag har läkarsamtal på tisdag, första mötet med habiliteringen på onsdag, på kvällen är det kvällsöppet.

Dessutom vet jag inte om jag kommer få pengar eller inte, vilket det börjar bli lite tajt med. Jag har så jag klarar mig en vecka till eller så, plus kött för ytterligare en vecka. Så jag lider ingen nöd. Det är mest det att jag inte vet om/när det trillar in pengar som stressar mig.

Nu är jag i en liten svacka igen. Fick en ångestattack idag, för första gången på flera månader. Har lyckats städa och åka till Kista för att lämna in min ansökan om försörjningsstöd ändå.

Annars tittar jag på film, lyssnar på musik och spelar dataspel. Är sugen på sällskapsspel etc, men då måste man vara några fler.

Jag gillar onsdagar. Onsdagar är sociala dagar. Idag har jag spelat geni (och vunnit), plump (och inte vunnit) och naturligtvis vändtia (vunnit och förlorat). Sen har jag umgåtts med två tjejer i korridoren, vi lyssnade på musik och pratade. Jag och ena tjejen funderar på att starta ett band. Ett rockband, naturligtvis. Hon kan nästan spela smoke on the water på bas och ska vara lead singer, medan jag ska vara background singer och rapa. Det kan bli väldigt intressant, säger jag. Än så länge har vi Dio och Linkin Park som musikaliska förebilder.

Annars har det inte hänt så jättemycket här. Jag har varit förkyld sen i lördags ungefär. Mår dock mycket bättre nu.

Något som har tagit en del plats i min värld senaste tiden är min dator. Som inte riktigt är min än, om man frågar mig. Det är något som jag tycker är ganska intressant. Övergången mellan "Min familjs" och "Min". För jag kan inte slänga ut allt som finns på den, och skulle inte vilja det heller. Samtidigt kan jag inte låtsas att mamma kommer använda den om en timme eller två, den måste ju funka till det jag vill ha den till, med allt vad det innebär.
Musik, program, skrivbordsbakgrund, det är sånt jag fortfarande håller på att försöka förändra stegvis.
Det var inte förrän igår jag vågade byta bakgrund. Intressant, tycker jag. Nästan som att jag tror att mina föräldrar kommer be att få datorn tillbaka. Det vet jag ju att de inte kommer.

Nu har jag äntligen bytt webbläsare! Jag föredrar firefox av många anledningar, och nu kan jag börja lägga till mina egna bokmärken utan att plocka bort gamla saker.

Jag är säkert fjantig, men det bryr jag mig inte om.


Idag var jag och såg Lejonkungen i 3D med kusin vitamin och några tjejer till.
Det var jätteroligt, jag har inte sett den sen jag flyttade hemifrån så det blev lite som att se den för första gången. Jag både grät och skrattade.
3D-effekten var riktigt trevlig, den förstärkte de starka stunderna i filmen utan att göra så mycket väsen av sig annars. Jag tyckte att det gjorde att vissa övergångar och känsloyttringar blev förstärkta. Å andra sidan gillar jag 3D.
Bakom oss i salongen satt en familj med två barn. De pratade en hel del under filmen, vilket stundvis var något jag skrattade åt och stundvis var något jag störde mig på. De gick att hyscha på i alla fall.
Kommentarerna var t.ex. "Pappan är död", "Det är som om man kan peta på det", "Vem hejar du på, Scar eller Kungen?" och min favorit, jublet när Simba kastade Scar över klippan i slutet.

I övrigt tror jag att jag håller på att bli förkyld.

Namnet på inlägget häromdagen syftade på insomnia, en låt av mindre modiga män vilket jag tyckte passade in på min sömnlöshet.

Tänkte påpeka att bara för att jag har svårt att somna betyder det inte att jag sover dåligt. Nej nej. Jag sover som en stock, även om jag drömmer mycket och livligt. Nästan varje morgon diskuterar jag mina drömmar med boendet.

Mina drömmar brukar påverka mitt humör en del. Oftast är det själva känslan i drömmen som dröjer sig kvar.

Fast den här veckan har jag drömt ovanligt starkt, ovanligt mycket och ovanligt kreativt.

Eller vad sägs om att Angela Merkel ville bilda 2000-åriga riket, genom att mörda alla andra statsöverhuvuden i Europa samtidigt plus starta krig? Hon avslöjades dock av att hon tog två flaskor Pommac att dricka på ett möte, och då fastnade någon substans på flaskorna så att det insågs att hon var skyldig.

Eller en stödgala på Skansen, där Skansen-Jonas bygger en sorts vaggande låda med en massa hål i locket, där surikater ska sitta. Deras huvuden ska sticka upp genom hålen. Sveriges musikelit ska nämligen framföra Styx klassiker "Come sail away", och då ska surikaterna guppa i takt så att det ser ut som om de seglar.

Vad säger man? Världsklass.

Jag måste säga att jag trivs enormt bra med att bo här. Sakta men säkert håller jag på att bygga upp ett nät av bekantskaper. I dag har det varit kvällsöppet (som alltid på onsdagarna). Jag lär känna vissa av de andra mycket bättre, vilket jag tycker är jätteroligt. Idag har jag till och med fått hälsa på några! Vi träffas oftast (i princip alltid) i de gemensamma utrymmena, vilket gör att det blir lite speciellt när man får komma in till någon. Det är särskilt roligt att se hur de har disponerat utrymmet i lägenheten. Hos någon är det överfullt, hos någon är det avskalat med få möbler. Vissa har välstädat, vissa något stökigare. Men framför allt är det roliga att lära känna människorna bakom dörrarna.

Idag har vi spelat kort och sällskapsspel (vändtia och Geni). Jag vann någon gång i vändtia, och omgången geni. Det är så svårt för jag har börjat fundera jättemycket på hur jag uppfattas. Jag vill att folk ska uppfatta mig som intelligent och kunnig utan att vara mallig eller "för smart". Ingen besserwisser helt enkelt.

Tack för alla kommentarer på mitt förra inlägg! Blir alltid lika glad över respons, speciellt när ni tycker om det.

För mig knallar livet på. Mår ganska bra rent psykiskt, förutom att jag har svårt att gå ner i varv på kvällarna så att jag kan somna. Det kan bero på att jag inte är på topp rent fysiskt. Jag är torr i munnen och då ska vi inte tala om ögonen. Försöker vädra lägenheten ordentligt, dricka mycket vatten, inte sitta vid dator/tv så mycket, och jag använder ögondroppar. Dessutom hade jag tänkt sova lite extra, så att kroppen får tid att laga sig själv litegrann. Det är lättare sagt än gjort. Jag gissar att ni alla vet hur det är att försöka somna, när man intalar sig själv att "jag måste verkligen sova nu! sluta tänka och sov! sluta tänka sa jag, nu måste du slappna av, nehej, nu sover jag inte fast jag verkligen måste, sova sova sova".

Jag får dessutom nåt slags förvriden logik där jag intalar mig själv att det är lättare att sova om jag är ordentligt vaken, så jag börjar skriva matlistor och planera inköp. Dumt gjort. Inser hur mycket pengar jag gjort av med den här månaden redan, vilket innebär att jag måste börja räkna budgetar och innehållet i frysen.
När man oroar sig över hur man ska lägga upp ätandet resten av månaden, så är det ännu svårare att sova.

Och så vet jag att jag ska städa imorgon bitti, så jag måste faktiskt gå upp i tid.

Det är en jättebra fråga, om det är kul med tv-inspelningar. Ja och nej och det beror på, skulle jag säga. Jag tycker ju att det är roligt, annars skulle jag inte ha gått. Samtidigt krävs en hel del energi. Dessutom är de flesta inspelningarna ganska olika varandra. Men jag kan förklara på ett ungefär hur det går till.

Man har fått en tid då man senast ska vara där, t.ex. kl. 17.00.
Man är där kanske en halvtimme tidigt, för att man inte vill komma in sist och sånt där. Har man tur släpps man in i något slags lokal, där man hänger av sig jackor, kan gå på toa, ev. kan köpa något att äta. När man släpps in där så kan man ibland få fikabiljetter som man ska lämna in i pausen för att få ut ev. mat och dricka.
Nånstans mellan en kvart och en halvtimme efter tiden man senast ska vara där blir man insläppt i studion. Om man har tur. Ibland får man vänta tjugo minuter till på ytterligare ett ställe.

När man väl kommit in i studion så säger studiomännen/publikvärdarna till var man får sitta. Oftast fyller de på i en viss ordning. Läktarna består oftast av något slags plaststolar på läktare gjorda av träpallar, som det ser ut som. Inte särskilt glamoröst, alltså.

När alla har kommit på plats kommer en genomgång av brandutgångar, berättar om programmet som spelas in och sen försöker man få igång publiken. Man tar bilder på publiken när den applåderar, gör stående ovationer och ibland även när den skrattar.

Sen, kanske en timme efter att man skulle vara där, kommer programledare/deltagare in. Filmandet börjar.
Det är en hel del tagningar, vissa sjukt tråkiga, andra riktigt roliga. Det beror lite på vilket program det är.

Under själva inspelningen är det oftast mycket väntan (sålänge det inte är ett renodlat humorprogram som t.ex. Extra Extra, för de bara kör på). Man ska få fram rekvisita, folk ska kolla in i rätt kameror, folk ska ha bättre sminkning, något har slutat fungera, nästa person ska in, någon har frågor, etc. 

Sen blir det paus, och efter den går alla in igen och det funkar likadant igen. 

Fyra-fem timmar efter att du kom dit är det klart. Då får du förhoppningsvis en goodiebag, en liten påse i papper eller tyg som är full av smakprover på mat/godis, tidningar, erbjudanden, etc.
Igår var det nästan bara godis och chips, så jag gav faktiskt bort min.

Så, slutligen, är det kul med tv-inspelning?
Jag tycker det. De får mig att leva i nuet, det är mycket mäktigare att vara del i en applåderande, jublande publik än att titta på tv sen. Jag tycker ju att det är lite kul med kändisar också, så det kan ha med saken att göra. Man får se en helt annan sida av dem, i och med att de ofta skämtar med varandra och med publiken.
Men ska man gå på tv-inspelning, så får man i mångt och mycket vara beredd på att vänta. Länge. På att få äta, klia dig i håret, gå på toan eller på att något ska hända. Jag tycker därför inte att man ska ha med sig barn under 12 år på inspelningar. Men det är min åsikt.

Det här gäller bara förinspelade program. Jag har inte varit på några live-sändningar. Kommer jag iväg på någon ska jag berätta för er hur det är.

Over and out.

Tänk vad mycket man själv tycker är alldeles självklart fast andra inte håller med.
Att min rumpa var med i tv igår var inte så märkligt. Jag har ju varit på tv-inspelning. Och fler blir det i helgen.
Den här veckan har de börjat sända The Voice Sverige, programmet där Ola Salo är med. Inspelningen jag var på när jag fick prata med honom och fick en kram.
Jag hamnade på en rad där tjejerna tyckte att om personen sjunger utan att trilla av scen är det dags för stående ovationer. Eftersom det ser jättefånigt ut med två personer som står ensamma och klappar, fick vi veta att om några ställde sig upp, skulle man hänga på.

Igår var det en bild på vår rad filmad bakifrån, just när vi stod upp och applåderade. Och jag kände igen mig själv på min rumpa. Främst på hur kläderna satt över rumpan, faktiskt. Märkligt eftersom jag inte brukar se det.

Jag förstår att ni tycker att det är dåligt med uppdateringar. Men det händer liksom inte så mycket just nu.
Jag håller ganska låg profil, spelar vändtia och så.
Och så ser jag min rumpa på tv. Jag blir iaf chockad av det, trots att den är påklädd.

Annars sitter jag med Fill-a-pix. Som konstsudoku, ungefär. Jättekul.