Rubriker i tidningar
Jag kan inte sova, så därför har jag senaste timmen hamnat på bl.a. Aftonbladet, där jag sitter och klankar på rubrikerna.
Vad sägs om
"Man sköts med flera skott - dog".
Okej, jag vet att man inte nödvändigtvis dör av att bli skjuten, men ändå.
Eller den här.
"Vädjade - ändå halshöggs han".
Ja, vi vet alla hur mycket vädjanden hjälper i såna fall.
"Nu ska du döden dö".
"Men snälla, jag vill leva."
"Ja, i såna fall så bokar vi flygbiljetter hem åt dig. Vill du ha specialkost på planet?"
För så funkar världen.
Att vara gravid
Nu är det ju ett tag sen jag bloggade, och jag misstänker att ingen är här och läser, vilket gör att jag kan använda bloggen för att gnälla om det som ingen vet än. Eller, ingen och ingen. Min familj vet, och några av mina vänner.
Jag är gravid. I v. 11 (10+3). Och just nu hade det kunnat vara roligare.
Brösten gör ont nästan hela tiden. Jag är så trött att jag knappt orkar upp ur sängen. Illamåendet blir fortfarande värre, trots att det är meningen att det ska försvinna ungefär nu. Jag har förstoppning.
Det roliga är att innan jag blev gravid, så tänkte jag "Om jag någonsin blir gravid så kommer jag njuta av allt". Den tanken var då baserad på att jag skulle vara så överväldigad av lycka, och att varje graviditetstecken skulle kännas som att det inte skulle bli något mer missfall.
Hahahahahaha. Det funkar ju inte riktigt så. Jag gnäller och kverulerar och vill berätta för alla av den enda anledningen att jag vill ha medkänsla och så.
Men det är inte synd om mig. Jag ska få barn. Det börjar kännas säkert nu. Även om det aldrig blir det. Men det känns som att fostret i mitt mage ska få leva.
Och inget slår den känslan.
Jag är gravid. I v. 11 (10+3). Och just nu hade det kunnat vara roligare.
Brösten gör ont nästan hela tiden. Jag är så trött att jag knappt orkar upp ur sängen. Illamåendet blir fortfarande värre, trots att det är meningen att det ska försvinna ungefär nu. Jag har förstoppning.
Det roliga är att innan jag blev gravid, så tänkte jag "Om jag någonsin blir gravid så kommer jag njuta av allt". Den tanken var då baserad på att jag skulle vara så överväldigad av lycka, och att varje graviditetstecken skulle kännas som att det inte skulle bli något mer missfall.
Hahahahahaha. Det funkar ju inte riktigt så. Jag gnäller och kverulerar och vill berätta för alla av den enda anledningen att jag vill ha medkänsla och så.
Men det är inte synd om mig. Jag ska få barn. Det börjar kännas säkert nu. Även om det aldrig blir det. Men det känns som att fostret i mitt mage ska få leva.
Och inget slår den känslan.
