malinmariatherese

Idag har inte riktigt varit min dag. Boendestödsassistenten var här för första gången på evigheter (minst en vecka) och hjälpte mig att diska. Enda problemet var att hon idag fick reda på att hon också ska sluta. På fredag, hon också. Vilket innebär att alla jag har att prata med på boendet, som jag har minsta gnutta förtroende för, slutar den här veckan. Den nya personalen känner jag inte alls.

Så vi håller på att försöka få mig på väntelista för ett nytt boende. Jag kommer naturligtvis inte att hinna flytta innan helgen, men jag orkar inte med det här boendet längre.
Det boende som vi tydligen siktar in oss på ligger en tunnelbanestation längre bort, vilket ju inte alls är farligt.
Lägenheterna har kök (antar jag), dvs jag har fått veta att det finns spis, kylskåp och FRYS! Plus att det finns mer personal där, stödboendet är mer inriktat på unga, och lite sånt. Jag kan inte bo här och aldrig veta om jag ska få hjälp eller inte. Mina nerver klarar inte av det.

Idag har jag, förutom att torka disk och bråka med boendet, varit på IKEA och köpt skärbrädor (eftersom en skärbräda helt plötsligt försvann när jag var i värmland senast och personal här var inne och städade) och umgåtts med kusin vitamin. Jättetrevligt! Hängde med henne hem en stund sen.

Något jag glömde skriva igår var att när jag åt middag med de andra aspergarna så pratade jag om Värmland med dem som satt vid mitt bord. Döm om min förvåning när det visade sig att min bordsgranne inte bara kände till Vålberg, utan har familj i Edsvalla. Sverige är bra litet ibland.