malinmariatherese

Insåg att nya boendet inte alls ligger en tunnelbanestation bort, utan väldigt mycket mer centralt. Vore inte helt fel ändå, även om jag känner mig rätt hemma i Enskede. Jag tycker inte att det är så farligt att flytta. Åtminstone inte så länge jag inte tänker på mina bokkartonger.

Är jättetrött och skippar kören idag. Måste få sova ut. Måste ha lite ensamtid.

Det verkar som om jag kommer få flytta, kanske så tidigt som nästa månadsskifte. Den enda som är kvar att prata med är min socialsekreterare, han som bestämmer om stödboende för mig. Jag är satt på första plats i kön till det boendet som vi har pratat om, jätteskönt.

Idag ska jag till kuratorn, och så blir det kör ikväll.

Imorgon ska jag till psykologen och förhoppningsvis avsluta min del av utredningen, sen ska jag till Årsta kyrka för att prata om volontärt arbete med dockteater och julkrubba (i december).

Det känns som om saker börjar lösa sig.

Idag har inte riktigt varit min dag. Boendestödsassistenten var här för första gången på evigheter (minst en vecka) och hjälpte mig att diska. Enda problemet var att hon idag fick reda på att hon också ska sluta. På fredag, hon också. Vilket innebär att alla jag har att prata med på boendet, som jag har minsta gnutta förtroende för, slutar den här veckan. Den nya personalen känner jag inte alls.

Så vi håller på att försöka få mig på väntelista för ett nytt boende. Jag kommer naturligtvis inte att hinna flytta innan helgen, men jag orkar inte med det här boendet längre.
Det boende som vi tydligen siktar in oss på ligger en tunnelbanestation längre bort, vilket ju inte alls är farligt.
Lägenheterna har kök (antar jag), dvs jag har fått veta att det finns spis, kylskåp och FRYS! Plus att det finns mer personal där, stödboendet är mer inriktat på unga, och lite sånt. Jag kan inte bo här och aldrig veta om jag ska få hjälp eller inte. Mina nerver klarar inte av det.

Idag har jag, förutom att torka disk och bråka med boendet, varit på IKEA och köpt skärbrädor (eftersom en skärbräda helt plötsligt försvann när jag var i värmland senast och personal här var inne och städade) och umgåtts med kusin vitamin. Jättetrevligt! Hängde med henne hem en stund sen.

Något jag glömde skriva igår var att när jag åt middag med de andra aspergarna så pratade jag om Värmland med dem som satt vid mitt bord. Döm om min förvåning när det visade sig att min bordsgranne inte bara kände till Vålberg, utan har familj i Edsvalla. Sverige är bra litet ibland.

Är hemma igen, efter en fullspäckad dag. Har hunnit med att tvätta, diskutera med boendet, åka iväg på utredning, prata med mamma och äta middag med ett gäng från ett asperger-forum jag är med i. Pust, nu är jag jättetrött.

Det verkar som om utredningen snart är klar, förhoppningsvis blir sista gången på fredag. Min psykolog är nästan helt säker på att hon kommer sätta diagnos på mig, men hon ska prata med någon annan också för säkerhets skull. Vilken diagnos det blir beror på testen som kommer komma.

Idag pratade vi utifrån ett gäng frågor, och sen fick jag göra ett test där jag skulle sätta ihop färgade klossar till ett mönster. Jättelätt när det bara var två klossar som skulle användas, men när jag kom upp i nio var det supersvårt!

Så middagen. Jag var jättenervös, eftersom nätet slutade fungera innan jag skulle åka, så att jag inte var hundra säker på var jag skulle vara och vem jag skulle titta efter. Det löste sig dock, och sen följde en trevlig middag på Vasa's. Maten var taco-buffé, helt okej. Sällskapet var inte så konstigt som man skulle kunna tro, det var lätt att slappna av. Jag tror vi var runt 15 personer, och jag hamnade vid samma bord som tre män i åldern 40-50. Van som jag är med pappas gubb-gäng så hade jag inga problem med att prata efter den inledande blygheten. Jag hade jätteroligt, och det är ju det viktigaste! Det bästa är att det är ett återkommande jippo, varvat med diskussionsmöten.

Ser fram emot en tämligen trevlig höst.

För alla er som inte vet det så älskar jag att läsa Magdalena Ribbings spalt på DN. Hyfs och stil heter den, och handlar om allt från klassiska etikettregler till hur man uppför sig runt andra.
Det intressanta är inte alltid Magdalena, eller hennes svar, även om jag har lärt mig en del nya saker.
Det roliga är vissa frågor, och kommentarerna.

Idag var det någon som hade frågat om det är okej att knacka ägg i bordet när man skulle skala dem. För mig är det en icke-fråga- varför i allsin dar skulle man få för sig något sånt? Tänk såna bekymmer man kan ha.

I kommentarerna fick jag lära mig att det är otrevligt att hugga av toppen av ägget med en kniv (återigen, vad har de här personerna fått lära sig? Bissart!), och anledningen till det är inte enbart att det kan stänka eller att någon kan få äggskal i håret.

Tydligen handlar det om att värna om de fransmän som flytt till England under franska revolutionen. Sitta och hugga huvuden av ägg kunde ju påminna för mycket om giljotiner, och det vore ju inte så gästvänligt mot de stackars flyktingarna.

Och om det är någon som inte vet om det så är det mest korrekta sättet att skala ett ägg att först knacka på det med en sked eller liknande tills det spricker, och sen plocka bort skalet.

Just nu funkar det inte alls med boendet, och det enda som är bra försvinner på fredag. Yey!
Så jag är jättedeppig och äter kakor. Två paket på mindre än 24 timmar. Måste måste måste diskutera min hetsätning med öppenvården nästa gång jag ska dit.

Min lägenhet ser ut som ett bombnedslag, och jag orkar inte ta tag i det. Hade tänkt diskutera strategier med boendet, men med tanke på omstruktureringen så får jag vänta med det.

Annars är det ganska lugnt idag, ska snart ut och gå. Annat blir det imorgon. Tvätt-tid 07-09 (ja, vi har bara två timmars på oss att tvätta, totalt omöjligt), sen utredning vid 14 och eventuellt äta ute med ett gäng människor på kvällen.

Just nu händer det inte så mycket. Är fullt uppe i faktasökande och Malin-analyserande. Äter knappt, och någon städning har det inte blivit. Måste prata med boendet imorgon.

Har registrerat mig på ett forum. De har en träff i Stockholm med andra med liknande problematik som jag har. Funderar på om jag ska gå eller inte. Vore trevligt att komma hemifrån lite, men...

Förkylningen håller på att bli bättre, har knappt haft ont i halsen idag.
Och imorgon öppnar tunnelbanan igen! Jag har lite splittrade känslor för det. Jätteskönt med tunnelbana, men det ligger längre bort och går inte lika ofta, tror jag. Dessutom gillar jag inte trapporna, som jag tvivlar på att de byggt bort. I vintras höll jag på att slå ihjäl mig rätt många gånger, kändes det som...

Har varit sjuk några dagar, även om jag i princip är bra nu. Börjar bli uttråkad. Så jag försöker spela tv-spel, vilket går ganska bra. Förutom att jag har fastnat ordentligt. Vilket naturligtvis är väldigt frustrerande, eftersom jag spelar om samma bit flera gånger om i hopp om att det ska funka "den här gången", vilket det inte gör. Och varje försök tar minst tio minuter. Usch.

Annars händer det inte så mycket. Funderar mycket.

Häromdagen påbörjades min utredning. Den som ska visa om jag får någon diagnos eller inte. Hittills har vi pratat om mig och det jag har problem med, vi ska fortsätta prata och antagligen ska jag göra tester och så.
Psykologen jag pratar med verkar jättetrevlig, så det är inte svårt alls att prata.
Utifrån det som sades i onsdags, när jag var där, så kommer jag få en diagnos, även om det inte är säkert vilken det blir. Det kan iofs förändras, vi får se. Hon ska prata med mamma också.
Ska bli intressant att se om/vad jag får för diagnos. Och vad jag kan få för hjälp.

Har tydligen råkat få ett jobb på ett event i Malmö, fast jag sökte motsvarigheten i Stockholm. Känns inte så seriöst dock.

Men tankar på Malmö fick mig att tänka på kyrkan därnere, och alla hyss jag haft för mig.

Speciellt kommer jag ihåg när det skulle vara något slags konferens, det skulle vara lovsångskväll eller så.
Mitt jobb var att sköta kanonen/projektorn.
(Här kommer en liten förklaring för er som inte är så hemma i frikyrkor. Det vanliga i de kyrkor jag har varit med i åtminstone är att man inte har psalmböcker när man sjunger. Istället projiceras sångtexterna på väggen. Den som sköter det, i den här berättelsen jag, ser till att rätt sång är uppe, och växlar i takt med verserna och refrängen.)

Jag var placerad längst bak i kyrkan, tillsammans med en kille som skötte ljudbordet och en kille som skötte nåt annat, jag minns inte riktigt vad.
En av killarna hade varit och köpt läsk, och bjöd oss andra också. Problemet var bara att han kom med burkarna precis när det skulle börja, och vi ville ju dricka medan vi skötte våra uppgifter...
Så mitt i en lovsång räknar vi till tre och öppnar burkarna samtidigt.

Pysandet blev så högt att samtliga personer i den då fullsatta kyrkan, kanske 200 pers, vände sig om och tittade på oss medan vi försökte låta bli att skratta.


Sen har vi alltid den gången då jag och en kille blev tillsagda för att vi sjöng Ebba Grön i Pingstkyrkan. Fast det var bara på fikat.

Har än så länge inte hittat någon elsladd som vill samarbeta med mig. Återkommer vid senare tillfälle.

Kämpar mot den känsla av tomhet som kommer krypande. Mot känslan av värdelöshet. Kämpar mot sockersuget.
Idag har det gått relativt bra, jag har inte gjort något dumt, snarare varit lite extra duktig när det gäller mat.

Kämpar för att inte övermannas av känslan att alla andra går vidare i sina liv medan jag står och stampar.

The Arks avskedskonsert.

Och orden har tagit slut.

Vilken deppig blogg, kanske ni tänker. Det här vill inte jag läsa. Händer det aldrig något kul i Malins liv?
Det undrar jag också ibland. Men sen kommer dagar som den här.

Idag, klockan halv sju var det dags att provsjunga.
Förra torsdagen hälsade jag på Enskede kammarkör och var med på deras övning, för att se om det var något för mig. Det var det. Ganska o-LCHF-igt fika, men man kan inte få allt.
Och eftersom jag tyckte att de var ohemult trevliga, så ville jag få vara med. Därav nöden att provsjunga.

Jag var genomnervös, och det förbättrades inte av att David, körledaren, var lite sen. Vi gick upp på hans rum, han visade lite lätta övningar och så skulle jag sjunga.
Krax, tystnad, litet krax, tystnad, tystnad, kom det från mig. Han provade två olika och jag skyllde på min nervositet. Jag vet ju att jag kan sjunga!
Till slut (efter bara några minuter) så tyckte han att vi skulle ta något jag kan istället. Vem kan segla förutan vind.
Ja! tyckte jag, och tog i från tårna (eller snarare magen, eftersom det är svårt att sjunga med tårna).
Vi höjde den lite extra, men jag klarade nästan perfekt, med ganska mycket kraft.
Och helt plötsligt tyckte han att jag fick vara med i kören. Jag som trodde det var kört. Kan jag inte härma efter lätta melodier, hur ska jag då kunna klara svårare stycken, trodde jag att han skulle resonera. Det gjorde han inte.

"Jag vet hur det är med nervositet", sa han bara och berättade när vi ska framträda i kyrkan.

Så nu jag var jag med på hela träningen. Så kul! Jag sjunger andrasopran, vilket passar min röst även om vi ligger väldigt högt ibland. Och nu får jag vara med så mycket jag vill. Hurra!

"En elegi för alla sorger den här hösten handlar om
för en mor som sjuknade in och för ett barn som aldrig kom
för skuggan över går'n där aldrig solen lyste in
för en ork som inte fanns, du saknade min, jag saknade din,
för en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
två ögonpar i tomhet från september till advent
för en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
och för en kvinna som sa 'allting är förstört, allt är bränt'.
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
för en tid som bara går
och aldrig kommer igen"

Jag lyssnar på Winnerbäck och försöker samla kraft för att orka med hösten. Eller morgondagen.

Idag har jag städat. Lite grann. Fick hjälp av personalen med att diska. Marie (nuvarande stödboendeassistent) städade mina kokplattor också. Enda problemet var att när hon pluggade in kokplattan i väggen, så gick den igång fast den var avstängd. Det beslutades att den var opålitlig och jag fick en ny.

Först nu inser jag hur usla de gamla var. Skulle steka kött till lunch. Slängde i smör i pannan och gick in i stora rummet och satte igång med annat. Det tog bara några minuter innan det började fräsa! Vanligtvis tar det minst tio minuter. Och reglagen går till 6 istället för till 4.

Nu kommer det gå liiiiite smidigare att fixa mat. Snabbare åtminstone.

Sitter lite på arbetsförmedlingens hemsida och tittar efter jobb. Det positiva är att eftersom jag varit sjukskriven så länge, så får det ställe som väljer att anställa mig en massa extra pengar.

Det negativa är att jag inte är kvalificerad för något annat än säljjobb, och det har jag försökt förut.

Hade hoppats att jag skulle må bättre idag. Det gör jag inte.

Lever på sallad och dressing för att jag 1) inte orkar laga mat och 2) försöker hålla fast vid lchf.
Om jag släpper lchf kommer jag börja äta kakor och glass igen, gå upp de kilo jag tappat och aldrig orka börja om.

Är rätt trött på allt, just nu.

Som sagt var, idag har jag haft en dålig dag. En riktigt dålig dag. Inte några självmordstankar iofs, men det har jag aldrig nuförtiden, så det är ju bra.

Jag var hos kuratorn idag. Vi pratade om hur framtiden ska se ut. Det slutade med att jag fick sån panik att jag rymde lite och gömde mig på toan.
Men jag kom tillbaka så fort jag lugnat mig lite, och vi diskuterade mina självskade-tendenser. Jag biter mig i tummarna, eller sticker mig med naglarna. Jag hävdar att det är bättre än att skära sig, men alla har vi olika sätt att se på saker och ting. Mötet avslutades ganska snabbt, jag var inte så mottaglig för karriärstips just då.

Jag hade nog trott att jag hade en kurator för att prata om sånt som är svårt, så att jag ska må bättre, men tydligen inte.

Så jag fuskade med mitt LCHF:ande. Köpte en delicatoboll och läsk. Funderade på att fuska ännu mer men- hör och häpna- jag var inte sugen. Trots att jag mådde jättedåligt nöjde jag mig alltså med EN delicatoboll. Ytterst märkligt.

Vad händer annars i mitt liv? Ska kanske börja sjunga i kör, men först är det att provsjunga som gäller. Senast jag provsjöng så gick det bättre än jag väntat mig, men jag är ändå supernervös. På torsdag blir det. Förra torsdagen var jag med på deras övning och det gick jättebra. Alla var trevliga och jag kunde läsa noter bättre än vad jag väntat mig.

Min utredning börjar i nästa vecka, den som är till för att se om jag har några bokstäver eller andra roliga neurologiska funktionshinder. Hoppas faktiskt på en diagnos, så kanske jag kan få lite extra stöd.

Annars händer det inte så mycket.

Känner att det blir lite dåligt med bloggande, dels pga icke-fungerande dator och dels på att jag är inne i en dålig period.

Vad vill ni läsa om? Vad vill ni inte läsa om? Vad vill ni se mer/mindre av?

Idag har jag varit hos läkaren. Hade minus på kontot när jag skulle dit, så jag fick planka. När jag skulle hem hade pengarna kommit. Skönt. Jag gillar inte att planka.

Vi sa inte så mycket, förutom att om jag har slutat med medicinerna (vilket jag gjorde i maj) så behöver vi inte ses så mycket mera, utan min kurator kan sköta min sjukskrivning. Vi plockade även bort min insomningsmedicin, eftersom jag aldrig använder den.

Nu funderar jag på att ringa och kolla om jag kan hämta mitt Playstation redan idag. Så kan jag köpa Persona 4 imorgon. Eller åka in och köpa nu på direkten. Måste ändå ha ett spel för att kontrollera om jag kan få min tv att göra som jag vill.

Så gör vi.

Skrev i ett tidigare inlägg att jag skulle på konserter på Grönan. Funderar på att gå på Veronica Maggio.

Men. Konserten med stort K.

I år splittras The Ark. Om 11 dagar gör de sin sista spelning, på grönan just.
Det är något som jag inte skulle drömma om att missa. Mitt favoritbands avskedsspelning. Sista chansen att höra dem.
Jag kommer vara där, oavsett hur jag mår. Dubbelsidig lunginflammation med en släng polio skulle inte kunna hindra mig.

Nu har jag gjort sånt där jag inte borde göra, dvs göra av med pengar. Som inte finns på kontot än.
Men. Det bryr jag mig inte om. Nästa månad måste jag köpa kläder, och ska åka till Värmland.
Den här månaden har jag mer pengar än vad jag behöver.
Följaktligen passar jag på att köpa födelsedagspresent åt mig själv, och det blev ett Playstation 2.

Med tanke på att min dator knappt funkar till att lägga Harpan, och jag inte har några tv-kanaler, så känns det okej.
Så länge jag fortfarande håller igång med träningen. Och eftersom jag gör av med så mycket pengar så måste jag hålla min budget och får inte fuska och äta t.ex. delicatobollar. Dessutom har man händerna upptagna när man spelar. Väldigt nyttigt.

Så nu kan jag köpa och spela mitt absoluta favoritspel, Persona 4.

Det utspelar sig i Japan, och du växlar mellan att döda monster för att rädda dina kompisar, och vara helt vanlig tonåring och gå i skolan.
Det är fullt av humor, massor att göra, och det är så lätt att till och med jag klarar det!

Inatt var en väldigt märklig natt. Mycket drömmar. Massor av drömmar. Jag minns knappt hälften av det jag drömde, men två saker fastnade.

En mardröm. Jag gick till Skärholmen, men där kom jag på att jag glömt SL-kortet så att jag inte kunde åka vidare.
När jag stod och begrundade det faktumer, såg jag en meteorit på väg ner. Den var jättevacker, höljd i eld, trots att jag insåg att jag var liiiite för nära för att det skulle kännas bra, men den var ändå en bit bort så om jag gömde mig bakom en bil så kanske jag skulle kunna överleva. Problemet var bara att när jag kikade upp bakom bilden så kom det tre stycken till, två en bit bort, men en precis över mig. Insåg att det var kört, och sen vaknade jag.

Den andra drömmen var lösningen till hur jag ska stå ut med mitt kaksug. Mamma och Madeleine skulle iväg och köpa semlor, och jag ville inte vara ensam hemma, så jag följde med. Väl på caféet började jag äta av semlan innan jag kom ihåg att jag inte äter sånt. Hade lite dåligt samvete ända tills jag kom på att jag antagligen drömde, eftersom jag annars aldrig bara råkar äta sånt.
Så då bestämde jag mig för att jag får äta hur mycket sött jag vill, bara jag gör det i drömmen och inte verkligheten. Det blir lika gott men inga kalorier. Perfekt!





Såna här söta tårtor får jag alltså äta hur många jag vill av. Hittad på Cake Wrecks (www.cakewrecks.com).

Känner mig låg idag. Nere. Vet inte riktigt varför, men jag försöker att inte grubbla så mycket på det. Halva idén med depression är att man inte är på topp jämt. Tror att det är halva idén med livet också. Man kan inte må riktigt bra om man inte har mått riktigt dåligt, etc.

I övrigt funderar jag på om det är något jag vill hinna med innan sommaren tar slut helt och hållet. Ska på Skansen nästa vecka. Ska på konserter på Grönan, funderar på om jag vill prova nya berg-och-dalbanan också.
Känner att jag skulle vilja grilla (kött och champinjoner osv). Så kan det vara.

Är det någon som har något tips på något som man måste ha avklarat innan det blir höst? Känns som om det börjar bli tight med tid...

Jag inser att mitt förra inlägg blev lite rörigt. Det har att göra med att jag skrev det ganska sent på kvällen, när min hjärna redan hade somnat men glömt att berätta det för mig.

Det jag menade om facebook är att det är lätt att leta upp det som varit, och kanske glömmer vi att man inte behöver försöka ändra det förflutna. Det går inte ändå, och man kanske måste släppa gårdagen för att komma till imorgon.

Så, nu har jag fått en ny elsladd.

Eftersom den gamla inte ens glappade innan jag åkte till värmland men var trasig när jag kom hem, tog boendet på sig skulden. Så jag och Ankan åkte till Farsta och köpte en ny. Perfekt. Nu har jag något att göra innan mina pengar kommer (vilket händer på måndag eller tisdag).

Insåg farorna med facebook idag. Tänkte kolla upp en person på skoj, och eftersom den personen har ett väldigt vanligt namn trodde jag inte det skulle lyckas.

Tänk vad tiden gör med våra minnen, och tänk vad tiden förändrar oss.
Jag känner att eftersom jag ändå är så ung så kan saker och ting inte vara så länge sen... Men tiden går så snabbt.
Har svårt att förstå att jag fyller 25 nästa år. Och att jag är moster, och att jag inte har någon syster som går i skolan längre.
Att det inte är föräldrarna som är de enda vuxna, även om vi alla är barn innerst inne.